Flashbacks

Hur ska jag klara mig utan dig?
Utan att få höra din röst?
Utan dina andetag?
Utan dig som gör mig glad?
Jag vet att du inte finns här.
Men du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
För det är det ända stället jag kan se oss.
Oss tillsammans. Som förut.
Som det brukade vara.
Som det alltid skulle. Du lovade.
Det har gått flera månader nu,
och jag måste inse det svåra nu..
Att du kommer inte tillbaks..
Och det kommer du aldrig att göra..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0